Idag brukade jag med ett handfast tumtryck en rörelse i min navel vilken i sin tur gjorde att toppen av tummen täcktes med en blå massa som de dödliga kallar navelludd. Jag är osäker på om sanningen är så enkel...
En dag ska just börja och bjuda på en skittrött och grinig uppenbarelse. Något inom mig tjatar efter musik, den där begäran om att döda tankar om navelludd och istället joddla med i growlande och headbanga till underbara solon.
Dagens lärdom: Blogga inte på tom mage med röster som tjatar i ditt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar